Up in smoke

Vad spelar det egentligen för roll? Vad har jag kvar här? Ännu bättre är väl om jag kunde bosätta mig på ett behandlingshem i hela mitt liv, då vore alla problem ur världen. Då behöver jag inga falska vänner, ingen ensamhet, behöver inte bestämma över mig själv och hela dagarna har jag ett fullspäckat schema.

Mmm, verkligen. När man kollar runt i telefonboken och inser att man inte har någon att ringa, eller då man försöker räknas dagarna man knappt gått ut och andas frisk luft, men inte lyckas, då är det illa, det är min verklighet.. så detta kanske är bra då, jag behöver bara göra som dom säger, bara le och se glad ut.