Korthuset rasade

Hur mycket ni än analyserar, funderar och tänker kommer ni aldrig kunna förstå vad ni kräver av mig just nu. Hur mycket jag försöker förklara så väger mina ord ingenting, för i era ögon är det svårt... men ni är inte ens i närheten. Ni tror att bara man åker på en behandling och är borta från det en viss tid så är allt bra igen. Det är tyvärr inte så enkelt, inte på långa vägar.
Det jag bara undrar över är varför ni kräver sanningen när ni inte kan hantera den?

Jag vet att ni läser det här så läs den här boken, för jag kan inte förklara för er och

Craig Nakken - Jaget och missbrukaren

"Ger en ny och övertygande bild av hur en människa utvecklar en missbrukarpersonlighet. Författaren beskriver hur ett beroende uppstår, han skildrar de ritualer som kommer att bli en viktig del av processen, och hur ett tillfrisknande kan äga rum. Han visar också hur viktigt det är för missbrukare som är på väg att tillfriskna att ha god kännedom om missbrukarpersonligheten, eftersom de kommer att få leva med den resten av livet.

Jaget och Missbrukaren kan vara till stor hjälp för såväl missbrukare av skilda slag som för anhöriga, samt för alla dem som arbetar med missbruksfrågor."

Var väl allt jag hade att säga.

Sjuk igen

Jag har mått väldigt dåligt sista dagen, haft huvudvärk till tusen och kräks på det. Jätte mysigt, verkligen.
Idag är det iallafall bra, ingen huvudvärk syns till och inget illamående. Men har jag min tur, är den väl tillbaka imorgon.
Doktorn kände inte heller för att ge mig en läkartid utan antog mer vad det var jag hade över telefon och gav mig en medicin vid namn omprazol som jag skulle köpa. Kasst, eftersom han inte har en aning om vad jag lider av.
Lata idioter är vad vårat samhälle är gjort av... eller så är det bara jag som tycker att alla ska utgå fråm mig, vilket är ganska idiotiskt.

Min kärlek till mat lyser igenom

Jag har passat på att göra lite natt/morgon shopping..

Cupcakes örhängen.

Köpt på Tradera. 37 kr.

Tårt ring.

Köpt på Tradera. 44 kr.

Har också hittat jättesöta cupcakes/tårt/glass armband/halsband/örhängen HÄR.

Jag kommer gå omkring som en tårtbit hela jag, men vad gör det?

Rädd

Jag har sovit väldigt dåligt dom senaste dagarna och inatt var väl itne direkt något undantag.
Vaknade först vid tre av en äcklig mardröm som nu i efterhand inte var så äcklig. Jag var iallfall ute i vid ett mörkt gammalt trähus, min lillasyster var också där och min mamma. Vi skulle kolla igenom huset och se om det var någon där. Självklart var det kolsvart ute och ingen fick tydligen se oss, så vi gjorde vårt bästa för att gömma oss. Det var dött ute och hade en såndär äcklig känsla av död som man kan ha i mardrömmar.... ja hur som helst, kör det upp en bil på infarten. Vi blir dödsstilla, och mamma håller för min lillasysters mun så att hon inte ska höras. En man kliver ut och börjar lysa med sin ficklampa mot oss, (Vi har också en ficklampa som vi glömmer att stänga av) Han börjar gå mot oss, jag får panik och vaknar....
Efter det var det kört för mig att somna så jag sätter på en film och efter en timme eller så lyckas jag äntligen somna om.
Jag vaknar igen klockan halv 7 av att jag inte vet var jag är. Jag är livrädd.

Jag drömde att jag fortfarande var vaken, att jag fortfarande låg i min säng och försökte sova.. Vilket jag inte kunde så jag satte på ännu en film och blundade. Då började jag höra konstiga ljud och försökte öppna ögonen, men kunde inte... får panik och kan jag öppna dom och ser att dörren till min garderob har öppnats. Jag springer och stänger dörren och går tillbaka till sängen för att hämta mina ciggaretter, då smälls dörren upp igen. Jag skriker något och smäller igne dörren igen och springer ner till MAMMA. (hehe) Jag hör hur något springer efter mig och sen vaknar jag och fattar inte vars fan jag är. Tog ett tag tills jag insåg att jag faktiskt somnat på riktigt...
Så nu vägrar jag somna om, och ligger här och vänta på rörelse. Drömtydning, anyone?

En dröm

Jag har en dröm.

En dröm om en familj, en underbar make som älskar mig för den jag är, som respekterar mig och låter mig vara precis som jag är. Jag har en dröm om ett dotter.. en perfekt liten varelse som jag ska lära allt jag aldrig lärde mig. Att hon aldrig ska behöva tvivla på sig själv. Jag vill ge henne all styrka i världen och jag vill att hon ska växa upp till en fin och stark människa.

En dröm om att vara ekonomiskt oberoende, kunna köpa hur mycket fina skor och kläder som helst. Inreda lägenheten med massa flummiga kuddar från Indiska, med så mycket doftljus att hela lägenheten stinker. Med rökelser och tuffa tavlor. En liten chihuaua som ligger och myser i sitt hörn.

En dröm om att vi alla älskar varan och att jag ska kunna kolla mig själv i spegeln och älska det jag ser. En dröm att vakna upp på morgonen och uppskatta det jag har...

En dröm om att vara riktigt fri och lycklig.

Borde sova

Det är väldigt sent nu och jag borde verkligen ligga och sussa.. Förstår inte vad jag gör vaken, för när jag besökte T låg jag nästan i soffan och kunde inte hålla ögonen uppe men så fort jag kommer innanför min egen dörr är jag pigg som en nötkärna. Jahapp, jag får väl sätta igång ett nytt avsnitt av gossip girl eller något.

Sjuk

Jag har varit sjuk. Haft ont i huvudet, spytt och knappt kunnat gått. Idag känns det mycket bättre, tack och lov och jag kan iallfall gå utan att mitt huvud känns som det ska sprängas.

Såg igår programmet Outsiders på kanal.5.se där det handlade om Nudister. En kvinna i programmet påstod att om fler människor (Alla) var nudsiter så skulle det inte finnas varken våld eller våldtäker. Där undrar ju jag hur det kan gå ihop? Visst, så får alla en naturell bild på kroppen men jag tror knappast våld eller våldtänker handlar bara om människokroppen... Våldtäktsmän kanske tänder på att tvinga någon osv men att säga att ALLT skulle ordna sig bara man tog av sig kläderna känns lite som en fantasi.. Alltså, det är nog inte möjligt.

Jag ska fortsätta kolla runt om det finns nå mer knäppa människor att kolla på... I bet it do.

Ett ultimatum

"Det är bara välja, antingen gör du det jag ber dig om eller så packar du dina väskor"
Varför känns det mest naturliga och trygga att börja packa? Jag har inget tak över huvudet, ingen mat.. och ändå känns det bäst.
Jag orkar inte låtsas, men det är allt den här familjen går ut på. Låtsas att vi har det bra, låtsas att vi är kärnfamiljen... eller så är det bara jag som låtsas, dom kanske är det. Kanske... men itne jag.
Denna ständiga kampen om att ändra mig, bli någon annan. För den personen jag är idag platsar inte in i deras familj. Jag förstår dom... vem vill eller ens har orken att klara av det?
Vem vill vara medberoende till en liten nolla som inte ens klarar av att torka fönster? Ja, undra....

En ensam knarkare

Jag ångrar mig.

Jag undrar hur mitt liv hade sätt ut om jag inte gått den här vägen. Kanske skulle jag ta studenten til hösten? Kanske hade jag ett jobb på sidan? Kanske en egen lägenhet inredd i det nyaste modet? Kanske hade jag haft en bra pojkvän? Vem vet. I nuläget har jag inget av det. Det ända jag äger är en dröm gjord av bomull, det finns inte... det är bara en dröm.

Jag kanske hade haft bra kontakt med min familj och jag kanske hade gillat mig själv, jag kanske till och med hade haft självrespekt.
Jag gick runt här i två veckor med min fasad uppbyggt med finaste metall och inbillade mig att allt var okej.. inte bra.. utan okej, och det räckte. Men någon gång krossas allt och här sitter jag... fasaden har spruckigt.... Jag inser sakta vad som håller på att hända... Jag känner ingenting, men jag ser... och synen är ibland värre, jag vill inte se.... jag vill blunda... Jag börjar bygga upp en ny fasad, bara för jag är så jävla rädd för att se något som står rakt framför mig. Men bygger jag och bommar för dörren så är jag räddad för en tid...
Tills den spricker igen..

På något sätt inbillar jag mig att jag ska ordna upp mitt liv.. att snart, snart så kommer det någon och räddar mig. Men jag är oftast för smart för mig själv, som nu.. då ridån fallit och jag kan se strålkastarljuset helt klart.. det är riktat mot mig och hur hårt jag än blundar så ser jag allt.
Jag vill gå skola, jag vill ha ett jobb, jag vill ha vänner... jag vill ha en familj. Jag vill ha allt allt allt, men så fort jag sätter foten i den världen jag vill åt, så kliver jag tillbaka. Två steg framåt och jag inbillar mig att jag vill tilbaka, för det är för jobbigt. Att det kan vara så fruktasnvärt jobbigt att bara leva?

Jag trivs i min värld, där alla stirrar på en även fast man är osynlig. Där allt är dött och trasigt. Jag vet vad som händer imorgon, jag vet vars jag kommer sitta. Jag vet garanterat vilka diskutioner jag kommer ha med min kära mor imorgon och jag vet exakt i varenda detalj hur dåligt jag kommer må när jag öppnar ögonen imorgon. Kanske därför jag trivs här, för det är så tryggt. Det är tryggt för mig, för även den smutsigaste svinstian är tryggare än ett hus fyllt med kärlek och värme.

Och jag kommer fortsätta bygga upp min fasad för det som är för jobbigt att se, det förnekar man. Man blundar tills man inte kan blunda längre, sen gråter man.. sen blundar man igen. Och jag kommer fortsätta inbilla mig att jag snart kommer förändras, att snart ändrar jag på mitt liv, att jag snart flytta härifrån... den illusionen kommer jag alltid bära med mig, för det är den som får mig att orka fortsätta... även om den är falsk, så är de det ända jag har.

Stress, stress och lite mer stress

Ok, done. Allt ordnade sig, efter många om och men. Men tillslut vart det avklarat, och även fast jag ligger hemma och borde vara stressfri så är hela jag uppe i varv. Hela min mage har vridit sig ut och in.... Typiskt. Finns nog inte ord hur mycket jag egentligen stressar, jag stressar till och med i sängen, i sömnen, i duschen, framför matbordet.
Snart är det väl operation magsår som gäller.

Fick iallafall ett par assnygga vita converse skor av mamma då jag kom innanför dörren. Jag har storlek 28-39 och hon hade köpt i 40, men tvekar... tror det snarare går upp i 41, dom är riktigt stora. Så nu har jag försökt proppa dom fulla med papper och se om det hjälper... det skaver vid tårna, attans!

Tro på fan att det händer igen

Den förjävliga dagen igår har tydligen inte slutat. Nej.... åkte in imorse IGEN för att träffa upp en snubbe (jätte viktigt!!) VI går om varrandra och missar varan totalt. På toppen av isberget glömmer jag mobilen hemma så jag kan inte ringa. Går på lunch med en vän och har inte en krona med mig så det blir att låna pengar.... igen. Skyndar mig hem, ser att jag har massa missade samtal från snubben. Ringer upp, vi bestämmer att vi ska mötas om en timme igen så jag kollar busstider och gör mig redo för att fara. Håller på att missa bussen och får springa ut utan skor för att komma med. Ringer till honom i farten då är mobilen avstängd.

SOM TUR, klev jag inte på bussen. Men nu är hela min kväll förstörd, det mötet var ungefär det jag skulle leva på.. jag vet inte vad jag ska göra.. skratta eller gråta...

Update: Han ringde, jag hoppas verkligen det här inte fuckar upp sig nu..... SNÄLLA gud, va barmhärtig!

Det är kul att leva ibland

Det finns inget bra med den här dagen, i stort sett så har allt gått åt helvette. Klev upp tidigt och åkte in till stan för ett ärende, det vart intställt så jag åkte in i onödan. (Hade verkligen behövt det där) I och med att det inte hände, så var jag tvungen att ställa in några andra LIVSVIKTIGA saker.

SEN får jag ett samtal av min pappa, som nämligen skulle hämta upp mina grejer på bussstation (En tjej skulle ta med sig dom från Umeå) Ja och vad fan tror ni? Bruden har bara hoppat av så busshelvettet har åkt iväg till Luleå. Great.

Sen för att inte tala om alla små saker som bara inte funkat. Typ senariot att jag är jätte förbannad. vad händer? JO, MOBILEN CRASHAR.
ELLER:
Är jätte rök sugen, hittar inte tändaren.. VART FAN HAR JAG LAGT DEN? tro på fan att jag glömde den i provhytten.

Letar efter en tia så jag kan köpa en ny, nej just det. JAG ÄR PANK.

Nej jag går och lägger mig nu.

Mys med godis och Wallander

Om mina planer går som dom ska nu blir jag rik på tisdag. RIK, miljardär. Nej, inte direkt.... har jag tur kan jag iallfall betala av mina skulder. Håller både fingrarna och tårna på det.

Ikväll har jag bara suttigt nere med Mamma och kollat på nya Wallander, den var riktigt bra men jag har alltid haft någon Wallander/Beck frossa så dom flesta är väl bra i mina ögon. Har proppat i mig alldeles för mycket godis.. igen. Fortsätter att säga till mig själv att jag ska sluta äta då jag blir mätt, men min hjärna kan aldrig riktigt haja det, så det slutar ändå alltid med att jag ligger i soffan ihopkuvad för att jag mår så illa.

Har ni märkt en sak? Att jag mår förbannat bra. Jag har inte så många mörka tankar längre.. känns som att allt ändå kommer lösa sig. Det här kommer bli så jävla bra.... jag har ingen aning om vilket håll mitt liv riktar åt just nu, men jag mår BRA och det är allt som räknas.

Utgång

Var ut igår och det liknade mer än gammal klassträff än krogen. Det kändes som jag träffade varenda människa jag gick i skola med. Och shit, vad dom har förändras? Cant belive it, dom är faktiskt vuxna.. Att det faktiskt inte bara är jag som blivit äldre går inte in särsilt bra i mitt huvud. I mina ögon är dom fortfarande lika små som sist då jag träffade dom.

Jag hade iaf super trevligt, fick en fin tröja på köpet och jag måste säga att vi hade världens flyt då vi trände oss i den 15 långa meter kön på frasses. Allvarligt, hur bra är inte vi?

Drömmar

Folk börjar snart skolan, jag är så jävla avis på dom, jag vill också sitta bakom en skolbänk och skriva ner onödig fakta om andra världskriget. Jag har inte gått skola på 2 år och nu känns det som att det är dags att börja bygga upp på det fallna imperiumet.
Jag har också funderat på vad jag vill göra sen.. och jag vill faktiskt bli socionom, och ändra lite ur detta jävla system. Jag ska bli världens bästa, och ta hand om alla svikna barn.
fyfan vad bra jag detta ska bli.

HELVETTE så varmt det är, hela jag klippar fast och det rinner bara svett från min panna. Inte gör det de hela bättre att jag har en heltäckande SVART klänning på mig och ska dansa runt i en liten lokal med hundratals människor?
Jag kommer svettas bort och troligtvis dö av svettningar innan tolv. Och folk klandrar mig för att inte gilla solen?

06.00

Har blivit mycket bloggande inatt, mer än vanligt men jag kan verkligen inte somna. Jag ligger bara som en död fisk och kollar i väggen. Jag ska ju snart upp och göra mig klar för ikväll. Lite panik för att jag kommer somna på dansgolvet om jag inte somnar pronto nu?

Har sett klart Americas next top model, hela säsong 12. Vad ger det att se på sån skit? Dom värdelösa vinner ju ändå alltid...... Jag har en teori, att dom blir mutade, precis som i svenska IDOL. Alltid vinner den som alla tror ska "förlora". Och tvåan får ett dubbelt så bra kontrakt och släpper dubbelt så bra skiva. Vad säger ni om det? Jag tror skivbolagen betalar en viss summa pengar till programmet så att just det skivbolaget ska få göra en skiva med den som egentlige skulle ha vunnit, hänger nån med?

Samma sak är det säkert i ANTM. För varför vinner alltid dom ska presterat dåligare än tvåan? varför varför varför?

Och varför hakar jag ens upp mig över det här?
SOV NU!

Mysterium

Jag har ett litet mysterium jag måste följa upp. Jag har hittat jordens vackraste person.. and guess what? Det är en tjej. Jo, jag har insett på senaste tiden att mina ögon oftast vilar på tjejer nu... Haha men vad fan gör det?

Vackra blond tjejer är min grej, med risk för att låta lesbisk men så är fallet. Jag har aldrig varit kär i en tjej men att sätta stämplar på sig är bara löjligt. Jag tror att man kan bli kär i vem som helst, vare sig kön, allt handlar bara om inställning.

Självklart finns det dom som inte vill vara åt det hållet men det handlar väl också bara om acceptans. Är man inmatad att det är fel och onormalt så är det klart, att lika mycket som man blir inmatad att man ska vara fin och smal så blir det tvivel, och massa frågetecken.

Ibland vill jag ge lite av min öppenhet och förståelse till andra människor, ifall det bara vore möjligt.

Ja, egentligen vet jag inte vad jag babblar om. klockan är alldeles för mycket och jag tror jag har svamlat lite för mycket nu.... Godnatt!

Ett stökigt hem

Den är veckan har sprungit på, precis som den ska... bara lite snabbare än den borde... men jag klagar inte, för ju fortare den går, ju mindre tid har jag att se på världen.. se och analysera.. det borde bli mitt nya namn.

Jag har funderat länge på vad som ska göra mitt hem till MITT hem, vad som ska göra mig trygg här.. Men jag kommer bara på massa skit... en blodig lägenhet med avrivna tapeter, spyor fulla toan och så stökigt att man knappt ser golvet. Det är inget idyll hem, men det gör mig trygg. Varför? ingen aning, men det känns hemma.

Jag kollar omkring mig och försöker stöka upp mitt så fina vita och ordentliga rum någor lunda så jag får lite mer trash känsla men lyckas ändå inte... Min mamma har en känsla för mode och mitt rum är ganska vackert, med andra ord är hela vårat hus ganska vackert. Jag har aldrig trivts i begreppet "vackert", kanske för att jag aldrig haft någonting med "vackert" att göra förut... hela mitt liv har kretsat kring kaos, fylla, bråk, droger, skrik. Nej, inte hela då... självklart har jag haft mycket kärlek i mitt liv, men jag kan inte placera mig i ett välskapat liv med pedantiskt städat hus och vardagslivet lungt och upptejpat på ett schema. Jag har kommit på mig själv att bli trygg när det är någon som bråkar och skriker, eller när det är stökigt... då känns allt som det ska vara. Tycker inte om då det är såhär lungt...

Free falling

Mitt rum är mitt tempel. Hade jag haft ljus och rökelser hade jag tänt direkt. (vänta, jag har nog några rökelser....) Att jag gör mig för trygg på vissa ställen är ingen hemlighet, och nu verkar mitt rum fått den välsignelsen. Jag har inte gått ut alls på flera dagar, den ända friska luften jag fått har varit från mina rökpauser... men man behöver sånna stunder också.. bara ligga hemma och vara med sig själv.

Jag har faktiskt putsat fönster idag, duktigt. Och mina papper som ska skickas in till soc är fortfarande inte ifyllna, och alla papper från arbetsförmedlingen ligger på golvet. Nu när jag tänker efter minns jag inte ett ord av vad tanten sa, vad skulle jag göra? skulle jag göra något alls? well, det får bli en annan dag.... ska ladda upp med lite mer gossip girl nu och fortsätta peppa för utgång på lördag.

JOHN MAYER - FREE FALLING

den är underbar.

Minnen

Jag har en minneslåda, alla brev och alla mina dagböcker ligger på ett och samma ställe. Alla värdefulla biljetter och alla fina saker jag fått genom åren som inte ska få mig att glömma. Jag spådde mig själv att jag håller fast vid det gamla för mycket, vilket är alldeles sant. Ibland funderar jag på att bränna upp hela lådan, så kanske jag inte funderar så mycket på det gamla och slutar inbillar mig att det var bättre förr...



Jag är så fruktansvärt rädd. Folk varnade mig för att bli instutionsskadad. Och nu sitter jag här, efter en vecka hemma och jag vill inget annat än att åka tillbaka. Jag är rädd för världen. jag vill ha någon som säger åt mig exakt vad jag ska tycka och tänka, vad jag ska göra och säga. Att ha en egen rätt, att vara självständig och bestämma är inte min grej. Jag blir likgiltig inför beslut, lätta som svåra. Jag vill bara vara liten igen, så jag slipper ta egna beslut. Jag vill tillbaka för jag vill inte vara ensam, jag vill ha allt serverat på ett silverfat. Jag vill leva bakom strika regler, det är ända sättet att leva tryggt på.

Så snurra min jord igen

Jag har flyttat hem till verkligheten. Jag är en fri människa och jag bor inte längre med massa människor runt omkring mig som räddar mig ifall jag skulle falla. Jag står på mina egna ben, det insåg jag nog aldrig när jag skrev ut mig... Att jag måste handla själv, och att den ända som kommer rädda mig i fallet är marken.
Jag vaknade upp med världens ångest i morse, det har inte hänt på ett halvår och jag tror jag vet varför. Jag levde för att jag hade alltid folk runt mig, folk som gav mig bekreftelse, folk som såg mina problem, folk som hjälpte mig. Jag hade någon som fixade mina läkartider, som såg till att jag gick till tandläkaren, jag hade en trygghet i alla rutiner som jag aldrig klarat av själv. Som ett litet jävla barn i en vuxen kropp så klarar jag inte av vad andra ser som en självklarhet.

Jag hatar att vara hemma för dom här väggarna blir bara mindre och mindre. Precis som förut lämnar jag knappt sängen, hämtar ibland nytt vatten eller reser mig upp för att nå ciggaretterna. Har dragit på mig en jävla nackspärr efter att legat och knappat på datorn hela dagen. Inte ofta jag är hemma, men jag hade önskat att när det väl hände att jag kunde göra något mer vettigt, såsom att städa eller försöka umgås med min familj, men det finner jag ingen tid för, även fast jag har all tid i världen.

Imorgon måste jag springa runt på stan, till soc, arbetsförmedlingen och till banken och försöka fixa någon sorts boendestöd. Jag har inte en krona på banken, och redan efter en vecka hemma är jag redan skyldig 2000 kr.

Ge oss en chans vi är äldre nu
(vi ser ljuset vid tunnelns slut)
Ge oss en chans vi kan lära av varann
(det är ett av skälen)
Sagor för barn som är vuxna nu
(TV:n står på som bakgrundsljud)
Jag är din vän och vi lär oss av varann
(bara ett av skälen, ett av skälen)
Så snurra min jord igen
Radion spelar vår sång
Stockholm ligger öde och världen håller andan
(vilken färg har själen)
Snurra min jord igen
För allt vi drömde en gång
Allt som du gör blir till pärlor på min panna