Ett stökigt hem

Den är veckan har sprungit på, precis som den ska... bara lite snabbare än den borde... men jag klagar inte, för ju fortare den går, ju mindre tid har jag att se på världen.. se och analysera.. det borde bli mitt nya namn.

Jag har funderat länge på vad som ska göra mitt hem till MITT hem, vad som ska göra mig trygg här.. Men jag kommer bara på massa skit... en blodig lägenhet med avrivna tapeter, spyor fulla toan och så stökigt att man knappt ser golvet. Det är inget idyll hem, men det gör mig trygg. Varför? ingen aning, men det känns hemma.

Jag kollar omkring mig och försöker stöka upp mitt så fina vita och ordentliga rum någor lunda så jag får lite mer trash känsla men lyckas ändå inte... Min mamma har en känsla för mode och mitt rum är ganska vackert, med andra ord är hela vårat hus ganska vackert. Jag har aldrig trivts i begreppet "vackert", kanske för att jag aldrig haft någonting med "vackert" att göra förut... hela mitt liv har kretsat kring kaos, fylla, bråk, droger, skrik. Nej, inte hela då... självklart har jag haft mycket kärlek i mitt liv, men jag kan inte placera mig i ett välskapat liv med pedantiskt städat hus och vardagslivet lungt och upptejpat på ett schema. Jag har kommit på mig själv att bli trygg när det är någon som bråkar och skriker, eller när det är stökigt... då känns allt som det ska vara. Tycker inte om då det är såhär lungt...