En liten roadtrip till Norrköping

Lika fort som det går ner, går det också upp, tack och lov och även fast det verkade som att jag skulle få spendera dom närmsta veckorna på gatan så har jag nu låtits få komma hem igen... hoppas det varar också.

På fredag åker jag och P till Norrköping. Vad vi ska göra där vet jag faktiskt inte, en paus från denna håla och lite tid för varandra också, det behövs eftersom all tid som vi haft har gått åt nått annat.. skönt att bara få vara vi också. Nog för att vi kommer ha hennes kära far hack i hälarna men det gör mig inget, bara att komma härifrån känns hur bra som helst, vem det än är med.
Och det är väl tack vare han som vi kan fara för utan honom vore det nog ingen resa... så där ska vi spendera nästan en vecka..

Hade även ett möte med soc, gick bättre än jag förväntade mig faktiskt. Jag behöver få ta saker i min takt, är så less på att folk ska försöka leva mitt liv åt mig, att hela tiden säga åt mig vad jag ska göra och inte, hur jag ska tänka och vilka beslut jag ska ta. Visst är det skönt att ha någon som hela tiden säger åt en exakt vad man ska göra men ja minns bara när ja kom hem från behandlingen vilket steg det var att ha stenkoll på sig till ingen alls. Första veckan låg jag nog bara och grät när jag insåg att ingen skulle ta beslut åt mig längre.

Mina blogg inlägg är så tråkiga, har ingen inspiration eller något.. Inget humör heller, det ligger bara på en jämn linje så varken bra eller dåligt är det. Men tummen upp för det, ibland är det nyttigt att inte känna något.

Time to sleep.