Dimmiga dagar

Det är precis vad det har varit dom senaste dagarna. Känns som jag vaknat upp ur en bubbla idag, dom senaste dagarna har bara flytit på utan att jag riktigt reflekterat vad som hänt och idag ser jag tillbaka på dom senaste dagarna och ser ingenting, oftast som det brukar vara. Det är skönt att inte känna, det är det samtidigt som oron ligger djupt och även om jag inte känner den så vet jag att den finns där, jag börjar mer och mer gilla ideen med en behandling och jag börjar mer och mer avsky det jag sett som min räddning.
Ikväll har varit en stor blandning, jag har lekt lite extra med döden och senaste timmarna har jag legat i sängen med frossa för att två sekunder senare återgå till ständiga svettningar. det finns inget att göra, förutom att vänta ut det och det är väl precis det jag ska göra nu. Ska ta mig något att äta för att fortsätta med att försöka sova, godnatt.